Älskade långpass!

Vilken helg!! Här i Göteborgstrakten har vi haft sol i princip hela helgen. Vi har vistats utomhus i så gott som hela dagen idag och nu ikväll lyser våra kinder rosigt röda! Barnen sitter i badet och jag får en stund över att sätta mig med datorn i knät på badrumsgolvet =)..

Igår var det dags för veckans långpass, 18 km skulle avverkas! Man skulle nästan kunna säga att det blivit lite av en tradition att jag och bästa löparvänne L ger oss ut på ett gemensamt långpass under antingen lördagen eller söndagen. Igår fick vi även sällskap av min grannfru vilket gjorde oss till en snygg trio, mkt trevligt! Jag kan ärligt säga att just de här långpassen med L i sällskap är veckans höjdpunkt i träningen. Visst, jag gillar mina distanspass med musik i lurarna där man kan fara och flyga lite mellan tankarna, eller om det kommer en riktigt bra låt, höja volymen och bli lite endorfinhög på kuppen. Men - inget är som långpassen! Man laddar redan på morgonen, äter en rejäl frulle, dricker vatten, plockar fram kläder, vätskerygga, kollar att klockan är laddad, ser till att ha snickers med i fickan och sen - några timmar senare drar vi iväg. Vi hittar vår "lunk" och sen tickar kilometrarna iväg. Vi pratar om allt och inget och ibland är vi bara tysta tillsammans, det är en form av gemenskap det oxå =).

Vi är inte snabbast, absolut inte - men vi är sega och vi orkar långt! Igår blev det som sagt 18 km och vi kände oss förvånansvärt pigga och fräscha när vi svängde in på garageuppfarten för den välbehövliga stretchen. Göteborgsvarvet kommer att gå fint i år - det känner jag på mig!

En oväntad vilodag

Ibland händer det att det blir en oväntad vilodag - som idag! Hela dagen idag har jag gått i tron att det skulle bli ett pass med intervaller på kvällens träningspass, men när jag klev innanför dörren hemma så kände jag att jag liksom dog. Huvudet orkade inte ens tänka ordet intervaller och att försöka sig på ett löppass utan att ha huvudet med kändse som en dålig idé. Vem skall då tala om för benen att de skall springa fortare och ta i mer??

Så, snabbt omprioriterade jag och åt istället middag med familjen och tog sedan med mig det nya numret av Aktiv Träning som landat i brevlådan och gick en våning upp och tappade upp ett riktigt riktigt varmt bad. Sen blev det ett långt varmt bad där jag istället för att träna själv, läste om träning!! Kanske inte riktigt som planerat, men ibland tänker jag att man måste få låta kroppen bestämma och inte huvudet. Idag bestämde kroppen att vi skulle bada iställer för att jogga - och det är väl nog så bra, att man kan styra av de planer man hade gjort upp på förhand för att låta kroppen få sig en extra vilodag för att i övermorgon vara i tipptopp form för ett långpass i bästa sällskapet!! Det hurrar vi för tycker jag!!

Pusslet att hinna träna

Om det var soligt och härligt på helgens långpass så var det ungefär tvärtom på kvällens joggingrunda. Någon minusgrad och snålblåst från hell gav en svinkall kombination!! Kläder efter väder fick gälla och det innebar både underställ och microfleecetröja under vindjackan, galet att behöva ha så mkt kläder på sig den 18:e mars!

Min rutin när jag tränar på kvällen efter jobbet består i stort sett alltid av ett av följande scenario:

1. Jag hämtar tjejerna på förskolan, kommer hem och börjar förbereda middag. Under tiden byter jag samtidigt om till löparkläder och så fort mannen kommer hem sticker jag ut och han tar över matlagningen och äter sedan med tjejerna medans jag är ute.

2. Om mannen hämtar tjejerna på förskolan, jobbar jag lite längre, kommer sen hem, säger hej till familjen och sen ett snabbt ombyte till löparkläder. Puss och hejdå till barnen och sen ut..

Det fina med att ge sig iväg innan middagen och direkt när man kommit hem är dels att man inte hinner komma ner i varv och börja känna efter hur trött man eventuellt är, eller hur skön soffan ser ut, men oxå att man nu faktiskt hinner jogga i dagsljus!
Det trista med att sticka iväg direkt när man kommit hem är att man inte får sitta ner med resten av familjen och äta middag, utan får värma maten i micron en timme senare och äta för sig själv medans barnen redan sitter i pyjamasar och kollar bolibompa TV.

Tyvärr är det väl såhär det måste bli när man jobbar heltid, har en bits resväg hem från jobbet och samtidigt vill hinna träna regelbundet några gånger i veckan. Man kan helt enkelt inte få allt! Jag gillar verkligen att äta tillsammans hela familjen eftersom det i princip är den enda stunden på hela dagen då vi allihop sitter tillsammans och umgås. Förhoppnigsvis är alla dessutom på gott humör och då finns det inte mkt som slår den stunden. Nu ser ju våra middagar tyvärr inte alltid ut så här. Lika ofta har vi en trotsig snart 4 årig tjej som absolut inte tänker äta någon mat för den är "äcklig" eller så slarvas det och springs från bordet så att man håller på och bli tokig! Oavsett vilket så är det så här vi löser vardagspusslet med familj, träning och jobb och jag tycker trots allt att det funkar ganska bra! Hur gör ni?

Långpass i Götet

Idag var det dags för att stifta bekantskap med Madde, och en del andra tjejer som skall springa Tjejmarathon i juni. På schemat stog långpass, 15 km i lugnt prattempo. Som alltid innan man träffar ett nytt gäng har man ju lite funderingar över vilka det är. Ska man klicka, känner alla redan varandra sedan innan, är jag den enda som inte sprungit en mara, eller kommer jag att hänga ohjälpligt efter så att de andra får vänta in mig... Efter 5 minuters småprat inser man dock snabbt att vi alla är lika stora löparnördar, en del är relativt nya löpare (som jag) en del har redan sprungit några maraton, och en del är bara jäkligt envisa - och redan där klickar man och känner att det här gänget, det är ett grymt gäng!!

Dagens pass skulle gå i ca 6:30 tempo vilket kände väldigt tryggt för mig och L (min trogna löparvän) som oxå var med och som oxå kommer att vara min kompanjon under både Tjejmarathon och Berlin Marathon i  år. Vi har hållt ungefär just det tempot på de senaset långpassen och känner oss ganska bekväma där.

Solen strålade, vi strålade och det var som uppgjort för en härlig runda - vilket det oxå blev!! Vi var ca 10 glada löparnördar som startade vid 10:30 från Heden, exakt 15 km senare var vi tillbaka på Heden och strålade fortfarande i kapp med solen.

Så fantastiskt underbart det är att kunna springa!!!

Så, tränar hon aldrig??

Jodå - hon tränar, hon har bara inte skrivt om något pass ännu! I helgen sprang jag dock ett av mina längsta pass hittils för i år, ett långpass på 17 km tillsammans med en kompis. Det är egentligen den här kompisen jag har att tacka för att jag överhuvudtaget har kommit dit jag är idag, men det kan bli ett helt eget inlägg någon annan dag.

Åter till lördagens långpass. Vi var sugna på en ny runda, alltså satte jag mig med hitta.se och spanade ut en lämplig runda. Efter att ha mätt upp den på jogg.se konstaterade jag att den kunde vara i rätt längd. Då det var lite oklart huruvida den tänkta rundan verkligen fungerade i verkligheten, eller om det bara såg bra ut på papperet så att säga, så tog jag bilen och provkörde lite. Tur det - för jag körde fel ganska snart och konstaterade samtidigt att det skulle bli en ganska kuperad runda. Tillslut hittade jag rätt, och till de boende på vägarna som jag krypkörde på sent en fredagkväll vill jag bara säga att jag är ingen inbrottstjuv som är ute och rekar - jag är bara en simpel joggare som vill hitta lite nya vägar =)..

Vid lunchtid startade vi så hemifrån mig, laddade med vatten i ryggorna och med snickers i fickan. (Efter att ha läst den här artikeln om hur man enkelt tillför energi på långpassen har vi numera alltid några småsnickers i fickan - funkar oförskämt bra faktiskt.) Vi joggar alltid i prat-tempo på våra långpass och kilometrarna har en tendens att bara ticka på! Jag älskar de här långpassen med kompisen - vi springer och småtjattrar och filosoferar om livet och vips så har vi passerat 10km utan att känna oss märkbart trötta. Just den här lördagen hade vi lite otur med vädret och det blåste galet mycket på en del ställen! De första 12-13 km kändes bra, precis som sist - det är sen, när det börjar ticka upp emot 15km som det för min del börjar bli lite stelt och stumt i benen. Sista tiden har jag även börjat få känningar på utsidan av höger skinka, det liksom drar ner emot knät när jag sprungit längre pass.

Efter dryga 1:50 var vi hemma igen, tempot är alltså inget att skryta med, högst medelmåttigt - men ändå är det en sån skön känsla att veta att vi redan nu är igång på längre distanser. Det är lovande inför första utmaningen i år, Göteborgsvarvet!

Varför en blogg?

Okej, vem är jag då som skapat den här bloggen - och varför har jag startat den?

På första frågan svarar jag så här: Jag heter Therése, är 36 år och bor ca 3 mil norr om Göteborg, det får räcka så länge. Kanske blir det en mer utförlig presentation av mig själv längre fram, eller så blir det det inte - vem vet, den som lever får se =).

På andra frågan, varför startar man en blogg får det bli ett lite längre svar. Ni kanske lixom jag läser andra tränings och löpar bloggar? Då känner ni kanske igen er i att de flesta som tränar och bloggar om sin träning är sådana där inbitna träningsmänniskor. Sådana som joggat eller tränat så länge de kan minnas, de kanske tom är utbildade eller jobbar med träning. De är seriösa, de är med i en klubb, tävlar, coachar och använder svåra ord som sub40, tröskelfart och tabataintervaller?! De springer fort eller länge eller kanske båda två på samma gång! En sådan blogg kommer det här inte att bli, så letar du efter de bästa tipsen på hur man lägger upp sin träning, eller hur man äter bäst för att prestera på ett lopp då får du forstätta läsa på andra bloggar - det finns massor och de som skriver på dessa bloggar är jätteduktiga!

Vill du däremot läsa om en helt vanlig småbarnsmamma som trots att hon vare sig är snabb eller tränat länge tänker att det kan vara kul för andra att läsa och känna igen sig, eller kanske läsa och inspireras - ja då kanske den här bloggen är något för dig! Jag följer själv några liknande bloggar och blev rent ut sagt skitglad när jag hittade dem just för att jag kände att det faktiskt fanns fler på "min" nivå, och att man trots det kan ha en plats i bloggvärlden!

Så - välkommen hit, låt oss hoppas att det blir en rolig resa!

Jogga lite..

..just så tänkte jag den där dagen för lite över två år sedan. Man borde ta och börja jogga lite..

Det där lite har efter hand blivit mer och mer och i år ska jag springa min första Maraton. Att det skulle bli ett maraton det trodde jag nog inte den där dagen när jag bestämde mig för att börja jogga lite, men - mer om det en annan dag - det är ju ändå mitt första inlägg och man vill ju inte avslöja allt med en gång!

//T